Städernas historiska och sociala utveckling syns i deras drag och skikt. Städernas äldsta skikt finns under jorden, men i till exempel Borgå eller Nådendal kan man se spår av den medeltida staden i de smala gatornas och tomternas oregelbundna former. Det första skedet i stadens historia representeras ofta av kyrkorna, som byggdes för att hålla länge.
I många städer lever historia och nutid sida vid sida. © Bild: Liisa Lohtander.
I många städer som grundades under Sveriges stormaktstid på 1600-talet, till exempel Karleby, vittnar det bevarade rutmönstret och gatunätet om den stadsplanering som var vanlig på den tiden. Rådhusen av sten är offentliga byggnader som ofta bevarats. De ljusmålade, låga trähuskvarter som finns i många städer för å sin sida tankarna till empire-perioden på 1800-talet.
Helsingfors blev huvudstad i det ryska storfurstendömet i början av 1800-talet, vilket fick staden att växa. Under århundradet blev Finland industrialiserat och nya industristäder grundades i landet. Behovet av trafikleder förnyade stadsstrukturen: järnvägarna sträckte sig till centren och från produktionsanläggningar till hamnar. Det uppstod också nya städer vid knutpunkter för trafik.
Numera bor och arbetar största delen av Finlands invånare i någon av landets cirka hundra städer. En typisk stad är en liten stad med ett nytt byggnadsbestånd som grundats i under den senare hälften av 1900-talet. Gemensamma funktioner har koncentrerats till samma områden medan bostäder koncentrerats utanför centrum. Parker och andra grönområden ger rekreation i städerna.
Betongelementhusen i Havshagen i Helsingfors representerar stadsplanering från 1970–80-talen. © Bild: Laura Rautjoki, Miljöförvaltningens bildbank.
Flyttningsrörelsen till städerna pågår fortfarande. De nuvarande städerna utvidgas och blir tätare, det byggs nytt och gamla byggnader och områden tas i nytt bruk. Också den levande stadskulturen med sina evenemang och aktörer är en del av städernas förändring. Förändring är en del av städer, både nu och i framtiden.