Inglasning av gamla balkonger i våningshus

Pia Ilonen

Inglasning av gamla balkonger har blivit allt vanligare sedan slutet av 1980-talet. På så sätt har man försökt skydda balkongerna mot väder och vind och förbättra deras användbarhet. Balkongerna blir också lättare att underhålla.

Inglasad balkong
Inglasad balkong © Minna Lukander

Med tanke på byggnadernas utseende och karaktär ska inglasning av gamla balkonger övervägas omsorgsfullt, eftersom fasadens indelning ändras.

Tillståndsplikt

Man måste alltid förhandla med byggnadstillsynsmyndigheten om inglasningsprojekt, eftersom fasaderna förändras. Inglasningen av balkonger påverkar dessutom brandsäkerheten. Myndigheterna har allmänna bygganvisningar eller anvisningar som gäller vissa områden. Om anvisningarna följs är det efter förhandlingar ibland möjligt att genomföra inglasningen också utan tillstånd. Tillståndspraxis för inglasning av balkonger varierar något från kommun till kommun.

Inglasning passar utmärkt på indragna balkonger från 1970-talet<br/>
Inglasning passar utmärkt på indragna balkonger från 1970-talet. ©  © Minna Lukander.

Inglasning av balkonger i byggnader som är kulturhistoriskt, arkitektoniskt eller stadsbildsmässigt värdefulla är möjligt endast i undantagsfall. Det är nästan omöjligt att glasa in de balkonger som finns högst upp i en byggnad, om de inte är försedda med tak eller fast takkonstruktion. Om man hittar en lösning för inglasning av balkongerna som passar in i byggnadens yttre arkitektur, kan åtgärdstillstånd beviljas.

Inglasningsmöjligheter för balkonger från olika tidsperioder

Balkonger som tillhör en viss bostad blev vanligare på 1930-talet. Ända fram till 1960-talet var balkongerna ganska små och stack i regel ut utanför byggnadens stomme. De vanligaste kännetecknande dragen är räcken av rundstål och korrugerad plåt, markistyger och detaljer i trä.

Allra svårast är det att glasa in utskjutande balkonger som är öppna på tre sidor. Exempelvis ett typiskt bostadsområde från 1950-talet består av enkla rappade lamell- eller tornhus, där det väsentliga i arkitekturen är byggnadernas murliknande, enkla yta och de öppna, utskjutande balkongerna som gör fasaderna lättare. Inglasning skapar ett slags vertikal kokong på fasaden, som skymmer den ursprungliga arkitekturen. Även de detaljer som användes på balkonger under tidsperioden är svåra att anpassa till inglasningssystemen. När ett projekt inleds ska man först tillsammans med myndigheterna utreda om en inglasning är lämplig.

På 1960-talet började man bygga med element och inledde industriell massproduktion. Det blev lämpligt att bygga så att balkongerna drogs in i byggnadens stomme eller anpassades till fasadsystemet. Den så kallade indragna balkongen är typisk i förorter från 1970-talet. Samtidigt blev balkongerna större. De indragna balkongernas räcken består av olika skivor eller massiva betongräcken.

Angående inglasningsmöjligheterna för den här typen av balkonger konstateras exempelvis i Helsingfors byggnadstillsynsmyndighets anvisning att helt indragna balkonger med tak samt sidoväggar och räcken helt utan öppningar eller med endast obetydliga öppningar kan inglasas utan åtgärdstillstånd med glas utan profiler, varken vertikalt eller horisontellt. Man måste anhålla om åtgärdstillstånd för inglasningen om balkongen som ska glasas in sedan tidigare har fasta glaskonstruktioner eller om man vill komplettera inglasningen med olika konstruktioner, såsom takskägg, mellanväggar eller dylikt, eller om glaset har profiler vertikalt eller horisontellt.

På 1980-talet blev balkongerna en etablerad del av bostadens vardagsrum. I bästa fall dimensionerades de så att de var tillräcklig rymliga för en matsalsgrupp. Balkongerna är antingen inglasade eller möjliga att inglasa. I regel har detta beaktats redan i bygglovet. Aktieägarna kan då genomföra inglasningen med bostadsaktiebolagets tillstånd. Bostadsaktiebolaget ser till att inglasningen ser likadan ut i hela huset.

Inglasningsprojekt

Ett typiskt våningshus från 1950-talet i Drumsö i Helsingfors.
Allra svårast är det att glasa in utskjutande balkonger som är öppna på tre sidor. Ett typiskt våningshus från 1950-talet i Drumsö i Helsingfors. © Minna Lukander

Bostadsaktiebolaget kartlägger först viljan att inglasa balkongerna. Beslutet om inglasning av balkongerna fattas av bolagsstämman. Det rekommenderas att bostadsaktiebolaget planerar inglasningen så att den genomförs samtidigt i hela huset eller så att den kan genomföras stegvis enligt aktieägarnas önskemål. Då kan planeringskostnaderna fördelas och dessutom kan man säkerställa ett enhetligt slutresultat. Det inglasningssystem som väljs ska helst användas konsekvent på alla inglasade balkonger i bostadsaktiebolaget.

Inglasningen planeras med beaktande av husets individuella utgångsläge. Den planerare som väljs för inglasningsprojektet ska kontakta byggnadstillsynsmyndigheten redan i projektets inledande skede. Planeraren fäster särskild uppmärksamhet vid detaljer, färgsättning och planering av eventuella kompletterande konstruktioner, såsom tak och mellanväggar. Samtidigt är det också en god idé att rådfråga byggnadens ursprungliga arkitekt, om möjligt. Balkongkonstruktionernas bärkraft ska kontrolleras. Det är också viktigt att samarbeta med brandmyndigheten för att ta reda på om inglasningen försämrar byggnadens brandsäkerhet. Dessutom ska man säkerställa att inglasningen inte stör ventilationssystemet.

En enskild aktieägare kan genomföra en inglasning med bostadsaktiebolagets samtycke. Det faller sig naturligt när genomförandet av inglasningen i stort sett är enkel, det vill säga när balkongen är helt indragen. Om det finns tidigare inglasningar i huset, rekommenderas att samma inglasningssystem används om möjligt.

Publicerad 17.1.2018 kl. 9.44, uppdaterad 17.1.2018 kl. 9.44