Traditionella trägolv och behandlingen av dem

Tuulikki Kiilo, intendent, Byggnadskulturhuset Toivo

Täckmålat golv, Sastmola, Lauttijärvi. © Foto: Satakunta museum.
Täckmålat golv, Sastmola, Lauttijärvi. © Bild: Satakunta museum.

Fram till början av 1900-talet var trä det vanligaste golvmaterialet i husen i Finland. Traditionellt har vi främst tillverkat trägolv av gran och tall, men även björk, al och asp har använts. Gran användes framför allt om man ville att golvet skulle hålla sig ljust länge.

Ett trägolv är mycket långlivat. Om ytan blir sliten kan den enkelt slipas och behandlas på nytt årtionde efter årtionde. Med såpskurning eller mjölkbehandling behåller golvet nästan sitt trärena utseende, men golvet kan även lackas, laseras eller täckmålas. De flesta av dessa behandlingar är inte oföränderliga, utan ett såpskurat eller lackat golv kan senare målas. Det går även att ta bort målarfärgen om man vill få fram rent trä. Det enda som kan vara svårt är att behandla oljade golv på något annat sätt än att olja in eller bona dem.

Plankgolv på markbjälkar

Ursprungligen bestod golvplankorna av kluvet rundtimmer, vars runda sida höggs ut så att den passade golvbjälkarna som placerades direkt på marken.

När sågningen utvecklades på 1700-talet kunde man börja lägga golv även av tunnare plankor. Man kunde dock inte hugga ur plankorna lika mycket som de tjocka stockhalvorna och tvingades hitta nya sätt att sammanfoga plankorna.

Dymling

De gamla plankgolven var tjocka, mellan 55 och 75 mm. Till en början sågade man plankorna för hand av tjocka timmerstockar. Sedan lät man dem torka ute under skydd i flera års tid. Efter torkningen hyvlades kärnsidan med en rubank. Plankornas kanter jämnades till med yxa och finjusterades genom hyvling så att de passade ihop.

Plankorna fästes i varandra med trädymlingar mellan plankorna. Plankorna behövde oftast inte spikas fast i bjälklaget från ovansidan, eftersom de höll sig raka och på plats bara med hjälp av sin egen vikt och dymlingarna.

Spikat plankgolv

I mitten av 1800-talet började man spika fast golven, men spikar var dyrbara ända fram till slutet av 1800-talet. Ibland spikade man även dymlade plankgolv, men framför allt spikade man fast spontade plankor.

När man spikar golvbrädor ska de fästas i bjälken med två spikar som slås i vertikalt genom brädan. Man kan dock även slå i spiken från ändarna och samtidigt använda pluggar. Denna metod är dock inte att rekommendera eftersom det är svårt att ta upp ett golv som har lagts på detta sätt utan att skada brädans kanter.

I ett bostadsrum ska änden på golvbrädorna inte placeras direkt mot väggen, utan mot golvbrädor – fris – som placeras längsmed väggarna. En fördel med denna metod är att om fyllningen bredvid väggen behöver inspekteras och förbättras, så behöver man endast lossa golvbrädorna närmast väggen. Framför ugnar måste man också lägga en särskild frisbräda. (A. Sjöström: Maatalous-Rakennuksia 1905)

Rengöring av golven

Kristinestad, Lebellska köpmansgården. Tröskel utsatt för flera generationers slitage och ett gammalt, omålat trägolv.
Kristinestad, Lebellska köpmansgården. Tröskel utsatt för flera generationers slitage och ett gammalt, omålat trägolv. © Bild: Satakunta museum.

De tidiga trägolven var obehandlade. De tvättades vanligtvis till jul och midsommar med såpa kokad av asklut och djurfett eller med ren asklut och sand. Detta fungerade dock bara så länge som bottenbjälklaget bestod av en så kallad mullbänk. När man började bygga trossbotten som bottenbjälklag gick det inte längre att använda rikliga mängder tvättvatten och det blev vanligare med målade golv.

Ett omålat trägolv bör än idag tvättas med såpa. Helst ska man använda fet linoljesåpa som samtidigt vårdar golvet. Tallolja fungerar också, men det torkar ut träet med åren och kan ge upphov till stickor.

Ett trägolv med korkmatta eller liknande ovanpå kan ha jämnats till med spackel. Det krävs oftast ingen slipmaskin för att få bort spacklet. Istället kan man fukta spacklet på ett litet område åt gången, låta fukten absorberas till exempel under plast en tid och skrapa bort spacklet när det har mjuknat. Avslutningsvis tvättar man golvet.

Sågspånstvätt

Golv böra aldrig tvättas med varmt vatten och skuras med sand som gemenligen sker; ty först bliva golven av det varma vattnet gråare och mörkare, och då vattnet drar sig genom golvet lämnar det all sin medföljande orenlighet under golvet, som äntligen kan bli en bördig åker för svampar; utan sågspån bör slås i blöt, upptagas i en korg; att vattnet får avrinna; detta häves sedan på golvet och efter en stund gnides därmed, då spånen absorberar all orenlighet. (greve Carl Gustaf Tessin, Sverige, 1757)

Denna tvättmetod används än idag åtminstone i ett hus i Satakunta och för rengöring av omålade spontade brädgolv och källartrappor av betong. Sågspånen får ligga på golvet en stund och när de sopas bort är golvet helt rent och doftar friskt.

Ytbehandling av trägolv

Tröskel och hallgolv med vackert slitage.
Tröskel och hallgolv med vackert slitage. © Bild: Satakunta museum.

Patinan av steg som slitit på golvet under decennier får synas på ett gammalt trägolv. På ett genuint, gammalt trägolv är kvistarna upphöjda och vid tröskeln kan det ha bildats en fördjupning i golvet.

Om ett gammalt golv är alltför stickigt kan det slipas, men det bör göras för hand eftersom golvytan lätt blir skadad av maskinslipning. En stor golvslipmaskin gör visserligen golvet slätt, men samtidigt försvinner känslan av det genuina, gamla trägolvet.

Såpskurning

Såpskurning passar både gamla och nya obehandlade trägolv. Såpan rengör golvet och lämnar ett smutsavvisande skikt på golvytan. Efter skurningen räcker det att golvet dammsugs och tvättas som vanligt, helst med flytande såpa. Grundlig såpskurning behöver inte upprepas ofta, kanske en till två gånger per år beroende på golvets användning och slitage.

Mjölkbehandling

Ett omålat golv kan göras smutsavvisande med fettfri mjölk eller surmjölk, eftersom kaseinet i mjölken bildar en smutsavvisande yta på träet. Det bildas dock ingen synlig hinna, utan golvet bevarar sin trärena känsla. Även om mjölken ger träet en smutsavvisande yta, passar ett mjölkbehandlat golv bäst i torra utrymmen. Till exempel bör rödvinsfläckar genast torkas bort.

Om ett nytt golv behandlas med mjölk och även tvättas med mjölk, kan golvet behålla sin vithet i decennier. Mjölkbehandling passar även gamla trägolv, men ett gammalt trägolv kan mörkna av behandlingen.

Oljning och boning

Oljning och boning av trägolv tillhör inte de mest traditionella behandlingsmetoderna, men anvisningar för hur man framställer bonvax finns redan i husmodersboken Emännän tietokirja från 1930-talet. Bonvaxen var främst avsedda för efterbehandling av ytor behandlade med andra ämnen och för vård av linoleum- och korkmattor, men även trägolv har bonats, i regel en gång per år.

Målning

Under golvmattan i mangårdsbyggnaden på en gård i Suokainen i Raumo hittade man ett vackert plankgolv med fris längs kanterna. Mittpartiet av golvet är schablonmålat i ett mönster som påminner om korkmattan.
Under golvmattan i mangårdsbyggnaden på en gård i Suokainen i Raumo hittade man ett vackert plankgolv med fris längs kanterna. Mittpartiet av golvet är schablonmålat i ett mönster som påminner om korkmattan. © Bild: Satakunta museum.

 

Målning av trägolv blev vanligare på 1800-talet. Praktiskt taget alla hus hade trägolv, så golv som hade behandlats med färgämnen på olika sätt ansågs finare. Att målning blev vanligare påverkades också av att man började lägga trossbotten med fyllnadsmaterial, vilket innebar att det inte längre var förnuftigt att tvätta golven på det gamla sättet med rikliga mängder vatten.

Golven målades oftast med oljefärg, antingen täckande eller transparent. Med målning kunde man ändra golvets utseende genom att imitera exklusivare golvbeläggningar. Man laserade golvet i en ädeltränyans eller målade det i en träimitation, dvs. ådrade golvet så att det liknade ädelträ. Andra varianter var att man målade golvet så att det fick utseendet av ett parkettgolv, marmorerade det eller mönstrade det med hjälp av schabloner för att efterlikna den exklusiva korkmattan.

Målning av golv är fortfarande en fungerande och bra lösning där man kan finna alternativ till dagens blanka, hårda och kalla färger, särskilt om man vågar göra egna blandningar.

Ett schablonmönstrat salsgolv, Påmark.
Ett schablonmönstrat salsgolv, Påmark. © Bild: Satakunta museum.

 

Lackning

Lackning började bli en vanlig behandlingsmetod för trägolv först efter krigen i och med produktutvecklingen som skedde inom lacktillverkningen. Planslipade och lackade trägolv blev en vedertagen lösning i hus byggda under återuppbyggnadstiden och senare.

Fler tips om behandlingen av trägolv finns på Byggnadskulturhuset Toivos webbplats.

Publicerad 21.5.2018 kl. 9.35, uppdaterad 21.5.2018 kl. 9.35