Köpcentrumen, förstädernas oaser

Tommi Lindh

För första gången efter krigen fick man i Finland igen njuta av en sorts konsumtionsfest då ransoneringen upphörde år 1954. De första förstäderna som på 1950-talet planerades i närheten av de stora centrumen behövde förutom fristående affärer också en ny typ av snabbköp, där kunderna själva kunde välja sina inköp i hyllor och betala dem i en kassa. Planlösningen för ett snabbköp krävde en djupare stomme än i de traditionella butikerna, och frågan löstes antingen genom att göra bottenvåningen i ett bostadshöghus bredare än de övriga våningarna eller genom att placera butiken i en separat byggnad. Fördelarna med koncentreringen märktes redan i ett tidigt skede. Det var lättare att nå kunderna då de offentliga och kommersiella tjänsterna placerades intill varandra.

Butikerna på Tapiotorget som blev färdigt år 1961 öppnar sig mot en grönskande innergård.
Butikerna på Tapiotorget som blev färdigt år 1961 öppnar sig mot en grönskande innergård. © Bild: Marja Sahlberg, Museiverket.

Hagalund är förebilden för många köpcentrum

På 1950-talet visade Hagalund vägen för det moderna affärsbyggandet, också i fråga om köpcentrumen. År 1959 byggdes tre köpcentrum i Helsingfors: i Munkshöjden, Haga och Gamlas. Här fanns bland annat många olika butiker, posten, arbetarinstitutet, kaféer och kiosker. I planen för Munkshöjden ingick till och med en metrostation. Köpcentrumen blev omedelbart de mest centrala mötesplatserna i stadsdelarna och lockade kunder på bekostnad av de små spridda affärerna. I form av en ny byggnadstyp utgjorde köpcentrumet också en utmaning för arkitekten. Glaspalatset i Helsingfors som blev färdigt år 1937 kan anses vara prototypen för ett köpcentrum där goda trafikförbindelser och mångsidiga tjänster under ett och samma tak förenas.

Trivsamma innergårdar lockade till en paus på en av bänkarna

År 2009 firade Munkshöjdens köpcentrum sitt 50-årsjubileum.
År 2009 firade Munkshöjdens köpcentrum sitt 50-årsjubileum. © Bild: Marja Sahlberg, Museiverket.

I slutet av 1950-talet och på 1960-talet var de köpcentrum som byggdes på olika håll i Finland i allmänhet grupper av atriumbyggnader som var anslutna till varandra med tak. En lösning med en våning och ett plant tak möjliggjorde ett stort djup i stommen och planlösningar som varierade enligt verksamheterna. Byggnaderna vätte i allmänhet inåt så att butikernas stora fönster öppnade sig mot atriumgården, medan fasaderna mot parkeringsplatserna och lastningsbryggorna var kompakta. Atriumgårdarna arrangerades med hjälp av planteringar, fontäner, bänkar och lampor till trivsamma oaser, där människorna tog en paus i shoppingen för att njuta av till exempel en glass. Oasen på atriumgården var också avsedd för personer som anlände till köpcentrumet med offentliga kommunikationsmedel, dvs. främst med buss.

Istället för att köra till det närliggande köpcentrumet kör man till en bilmarket

Slumrande tillvaro i Lövö köpcentrum.
Slumrande tillvaro i Lövö köpcentrum. © Bild: Marja Sahlberg, Museiverket.

Köpcentrumen hade sin glansperiod innan de egentliga förorterna byggdes. Köpcentrumen i 1970-talets förorter byggdes ofta först flera år efter höghusen, och var aldrig så mångsidiga som på 1960-talet. Köpcentrumens tid varade i cirka tio år och avslutades när bilmarketarna gjorde sitt intåg. Maxi Market i Alberga, Esbo, var den första som byggdes  i början av 1970-talet. Bilmarketarna måste placeras långt ifrån bostadscentrumen, mitt bland stora parkeringsfält. De bilburna människor som bodde långt från centrum utnyttjade möjligheten att skaffa de nödvändiga dagligvarorna från ett och samma ställe, billigare och enklare. Bilen var ett måste då det amerikanska sättet att handla enbart en gång i veckan blev vanligare.

Nya användningsändamål för köpcentrumen?

Glaspalatset i Helsingfors är fortfarande ett livligt köpställe.
Glaspalatset i Helsingfors är fortfarande ett livligt köpställe. © Bild: Saara Vilhunen, Museiverket.

Hur går det för köpcentrumen idag? Jämfört med köpcentrumen i förstäderna har köpcentrumen i förorterna lidit mer av tiden. De tidigare butiksutrymmena har ofta förvandlats till krogar, kontor eller lager. Vid sporadiska R-kiosker kan man ännu träffa på en glad glassnuna. Helsingfors stadsmuseum har kartlagt dagens situation för köpcentrumen i Helsingfors. I fråga om ändringarna i förorternas köpcentrum förhåller man sig med respekt till den gamla konstruktionen. Till exempel i Rönnbacka håller man på att bygga ut köpcentrumet så att den gamla delen bevaras.

Marja Sahlberg har redigerat texten som grundar sig på en artikel i publikationen "Markkinoilta markettiin" under dagarna för Europas byggnadsarv.

Publicerad 2.11.2009 kl. 14.45, uppdaterad 1.3.2016 kl. 13.33