Skulpturpromenad i Hyvinge och workshopen PatsasKatsastus i Norra Karelen

Ilana Rimón

Ingen reser offentliga minnesmärken i onödan. Ofta krävs en rejäl insats för att få resa dem till minne av personer eller händelser som betraktats som viktiga. Med åren händer det att det ursprungliga syftet eller de avbildade motiven så småningom glöms bort och hela verket blir nästan osynligt.

Vad kan våra offentliga skulpturer egentligen berätta för oss om vår omgivning och de människor som levde sina liv här, deras förflutna och deras värden, om vi börjar forska i dem på allvar?

De offentliga skulpturerna är konstverk som finns nästan överallt, som alla får beundra helt avgiftsfritt och som berättar om livet på orten och dess historia. Sari Kasper från daghemmet Kaupunkisillan päiväkoti i Hyvinge har tillsammans med barnen lagt beslag på de offentliga konstverken. Den muntra dagisgruppen gör varje vecka utflykter i närmiljön. I huvudsak har gruppen promenerat till utflyktsmålen och stannat på vägen för att diskutera exempelvis gatunamnen och deras betydelse eller historia.

Gruppen har studerat just de offentliga skulpturerna i närområdet mycket noggrant. De har samlats kring verket Hitsaajat (Svetsarna) i parken Kirjastoaukio i Hyvinge för att respektfullt studera verkets gestalter, tagit en tur på den mopedåkande björnen utanför Hyvinge konstmuseum och begrundat den stängda dörren i verket Ovi (Dörren).

Barnen förundrar sig över en skulptur
Barnen förundrar sig över en skulptur © Pia Paananen

Diskussionen med barnen kring de offentliga skulpturerna, hur de är placerade och deras motiv, har enligt Sari varit otroligt intressant. Hon vill att verksamheten ska öppna barnens ögon för verken som en del av närmiljön och få dem att känna att skulpturerna är avsedda att glädja invånarna, försköna miljön och berätta sin egen historia.

I Norra Karelen har många av regionens förskoleelever fått ta del av ordkonstlärare Pia Paananens och bildkonstnär Eija Kokkos workshop PatsasKatsastus.

Deltagarna i workshopen väljer ett fascinerande minnesmärke i närområdet och gör en utflykt till verket för att inspektera det. Gruppen studerar och undersöker skulpturen och diskuterar sedan olika teman med anknytning till verket i grupp.

De begrundar skulpturernas historier tillsammans: Varför har de rests och vad vill man säga med verken? Om de avbildade gestalterna kunde tala, vad skulle de säga? På vilket sätt hänför sig verkets motiv till våra egna föräldrars eller mor- och farföräldrars liv? De situationer som verken föreställer dramatiseras i enkla scener. Så småningom får konstruktionerna i sten eller metall liv.

Efter utflykten får deltagarna pyssla. Med verket som inspiration får var och en göra en egen relief av wellpapp och kartongbitar. Deltagarna skriver också en dikt eller ett ode till reliefens motiv – för förskoleelevernas del blir det ofta sagoskrivning i grupp. Vad vill man säga till sin egen relief eller vad är dess budskap? Reliefen kan med fördel hängas till exempel i fönstret i ett allrum där den är en fröjd för ögat samtidigt som den berättar om teman som är viktiga för barnen.

I Norra Karelen har också regionala bildkonstnärer och hembygdsföreningar deltagit aktivt i workshoparna med att berätta om skulpturernas och minnesmärkenas historia, motiv, tillverkningsteknik och konstnärliga betydelse.

Ytterligare information:  PatsasKatsastus på Facebook

Publicerad 9.1.2018 kl. 11.29, uppdaterad 9.1.2018 kl. 11.28